Årets vrakresa

Nu är årets upplaga av vrakresan avklarad, även den här gången bjöds det på en spännande resa genom historien bland alla sjunkna fartyg i Stockholms södra skärgård.

I år gick färden runt Ornö, den största ön i Stockholms södra skärgård. Vi fick höra mer om fem olika fartyg som förlist och begravts under ytan på olika djup, en del djupt och några lite närmare ytan.

På samma sätt som förra gången fick vi professionell guidning av Emmy och Björn från Vrakdykarpensionatet på Dalarö som båda tillbringar mycket tid under ytan i Östersjön. Båda är passionerade vrakdykare som håller olika kurser och anordnar dykevent.

Dagen inleddes med en presentation av de vrak som vi senare skulle passera på resan. Det är en spännande historisk tillbakablick på de olika fartygen, dess resor och öden och vad som till sist fick dem att hamna på bottnen på olika ställen runt Ornö. Även runt Dalarö finns ju ett antal skeppsvrak som vi fick höra mer om förra året.

Därefter var det dags för rundvandring på Gålöbasen med presentation av de olika fartygen och Radiomuséet.

Efter lunch ombord var det dags för säkerhetsgenomgång och sen kastade vi loss och stävade mot Ornö.

Det första skeppsvraket kom vi till redan vid Björkö, strax väster om Ornö. Det var vraket efter skonaren Victor som är relativt välbevarat på ca 15 meters djup.

Årets vrakresa 2026
Emmy berättar om skeppsvraken

Vi fortsatte resan runt Ornö och stannade till lite på de olika platserna medan Emmy berättade om de olika fartygen nere i djupet. På vägen hem fick vi höra den lite udda historien om ”Mannes vrak” som under tiotalet år låg devis uppkörd på en klippa men sedan succesivt gled ner från klippan och till slut försvann under ytan. Som skepp avregistrerades hon så sent som 1984 så det är ett relativt modernt skeppsvrak.

Emmy berättade också om det tillfälliga skeppsvarv som byggdes på Stora Rotholmen i mitten av 1500-talet. Det var helt enkelt för långt till varven i Stockholm och fartygen behövde lagas snabbare. Specialister på skeppsbygge kallades in från hela Sverige och Finland, som var svenskt på den tiden, och ett 60-tal arbetare lagade skepp så fort det gick. Timmer och annat nödvändigt roddes ut från Dalarö. Varvet var aktivt mellan 1566-1570 och efter freden i Stettin monterades varvet till större delen ned och det ska ha fraktats in till Skeppsholmen i Stockholm. Det finns än idag spår från den tiden om man går en bit in i skogen.

Årets vrakresa 2026
Vi spanar efter vrak

Väderprognosen för lördagen var inte allt för upplyftande men vi hade uppehåll större delen av dagen med några få undantag. Men grått var det större delen av dagen tills solen bröt fram på eftermiddagen.

På kvällen blev det bastu för en del och sedan grillade vi och hade en trevlig kväll ombord.

Söndagen var arbetsdag och det arbetades på många olika håll med det ena och andra. Bl.a fortsatte rengöringen(!) av alla dynor ombord. Att döma av färgen på tvättvattnet har det inte gjorts efter att dom, enligt en liten tyglapp, var tillverkade på 90-talet… Så snart är dom alla som nya igen!

Som vanligt, en mycket trevlig och givande helg! Tack alla som bidrog på ett eller annat sätt!

För dig som är intresserad av olika fornminnen, till lands eller till sjöss, så har Riksantikvarieämbetet en intressant webbplats:
https://app.raa.se/open/fornsok/

För dig som är mest intresserad av fartygsvraken så har Vrakdykarpensionatet många läckra dykbilder på sin hemsida:
https://vrakdykarpensionatet.se/

Om du vill söka efter svenska örlogsfartyg från 1400-talets slut till 1800-talets mitt så finns det mycket intressant info på Vrakmuséets hemsida:
https://www.vrak.se/utforska/orloggen#/

Share the Post:

Andra inlägg